Att rida i grupp eller ensam?
När jag tränar mina hästar försöker jag alltid veckovis hålla koll på hur många gånger jag rider ensam, samt med flera. Jag anser att både jag och hästarna behöver vara för oss själva åtminstionde ett par dagar i veckan för att kunna "varva ner", då menar jag inte att vi segar runt i skritt utan mer att hästarna får chansen att själva koppla bort jag-vill-före-alla-andra-hästar-känslan som de oftast skaffar sig ihop med fler. I samband med dessa dagar brukar jag även passa på att lägga extra energi på skritt, trav och galopp -moment som mina hästar är svåra att träna ihop med andra ekipage.
Resterande dagar varvas med vila eller att vi rider ut tillsammans med andra. De dagarna vi tränar i grupp är också väldigt givande, för både häst och ryttare anser jag. Mina hästar får ha kul med sina kompisar samtidigt som jag får en trevlig stund med mina vänner, samtidigt som vi faktiskt tränar. Bara för att vi är i en grupp betyder det inte att mina hästar får springa som de själva vill, det är jag stenhård på men självklart rättvis och belönande. Extra viktigt anser jag mitt arbete med Vindsvöl, en oslipad diamant som jag har chansen att forma precis som jag vill.. och jag vill inte ha en till häst som är stark och knappt går att hålla när de andra galopperar iväg. Lika mycket som jag vill att hon lyssnar på mina hjälper på banan vill jag att hon gör ute i skogen.
Det är svårt att lära en gammal hund sitta. Pricker över i:et vad gäller Sleipnir. Nu när jag fått smaka på en hel del andra fantastiska hästar vet jag vad jag inte vill ha; en häst som i ridning betéer sig som Sleipnir gjorde förr. Förut tyckte jag att det var roligt när det var fart och fläkt men jag tror de flesta någon gång kommer till en viss punkt där man inser att samling istället är det roligaste som finns. Nu efter att Sleipnir skadade sig har han dock kommit ner på jorden en aning och jag vet mer idag än vad jag gjorde för ett par år sedan, jag vet hur jag ska träna honom och därav ser hans veckoschema kanske inte exakt detsamma ut som Vindsvöls. Största skillnaden är att vi håller oss till en mindre "grupp" på två ekipage och att vi oftast gör ett pass mer ensamma än vad jag gör med Vindsvöl.
För att inte förvirra er så måste jag tillägga att Sleipnir idag, nutid, tickar på som en klocka och är lätt som en fjäder.
Självklart blir det undantag här och där och GIVETVIS lägger jag in dagar med båda hästarna som är helt kravlösa då och då. Det kan bli allt från barbacka i skritt till att de får springa på hur bäst de vill (läs; slö, passig tölt/ galopp utan kontroll). Jag märker på mina hästar när de behöver "ut och bara va" -då får jag helt enkelt bryta schemat jag har i huvudet och passa på att njuta av att inte göra någonting.
Mycket text men nu vet ni hur mitt upplägg är på ett ungefär, hur gör ni själva? :)
/Mathilda